Väntans tider

Klara Bobbie Linnéa Rydberg

21/10 2013
21.23
3545 gr
49 cm

Att vänta är det värsta jag vet. Men nu är det färdigt med den saken. Aldrig mer.

Hoppsan, hur gick det här till?



Igångsättning och seg start precis som sist, men när värkarna väl tog fart gick det undan. ca 4 hs helvete på jorden och när jag äntligen tänkte trixa till det med bedövning var det dags att hjälpa liten till världen. Vilket innebar panik och chock och samma känslotillstånd som sist.

"Det skulle ju bli lättare den här gången" Och det var det ju eftersom det gick undan men känslan av att vara så utom all kontroll och självbehärskning är så fruktansvärt skrämmande. Det blev inte som vi tänkt men det gick bra. Hon mådde bra, andades, blev förbannad och skrek och fick ligga hos mig i över en timme innan jag behövde släppa henne.

Även om jag först kunde ta in henne och verkligheten några timmar senare på natten. Tack och lov att vi fick uppleva det den här gången. Förra gången minns jag att jag inte riktigt tog in Cornelia och alla känslor förrän ett par veckor efter att vi kommit hem och hon börjat må bra och slapp mediciner och kramper.


"Vad skulle det här vara bra för?, Morr"

 

Men alla blev vi glada när vi fick åka hem efter frukost!

Är det såhär det ser ut här hemmeve? =)

Cornelia hoppade och skrek "Ja,ja, min storasyster, min lillasyster, min bebis" När hon hälsade. Senare på kvällen var det mer beundran och mys....

Mammahjärtat dunkar kan jag lova...=)

2 år idag

Wohooooo, stora tjejen vaknar pepp som aldrig förr på sin födelsedag! Har laddat för kalas i flera dagar!

 

Fika snart

 

Larv med kameran i väntan på gästerna

En stunds allvar, snart ska jag ju flytta hemifrån. HJÄLP

Äntligen lite kaffe och fika.

 

Funderar lite ibland, är allt det här för mig?

Mycket skoj blev det....

Då är det skönt att vila. Behöver man fast man är stor.

 Efter lite vila var det skönt med frisk luft och gott med de sista vinbären från buskarna.

 Bästa Magda. "Min Agda" kom med dagens höjdpunkt.......

"Den e min, den e min, boing boing"

 Inte lätt att öppna paket när man samtidigt ser på Pippi.

 

Alla sånger i lådan ska sjungas. Då är det riktig fest!

 

Tack alla godingar som firat/ och ska fira med oss. Cornelias hjärta är stort och rymmer er alla.
"Ja ässar" med efterföljande släkting/vän är favoritmeningar just nu.....

När jag blåser lätta bubblor...

Idag har vi varit i Falla hos Cornelias farmor och farfar.
Ätit god mat och haft det gött.

"Woooow, kolla"

"Nä, borta"

"Hur funkar det här egentligen"?

"Ok, nu är jag med"

"Jag tar dom"

"Äh får jag prova själv"

 

"Hur svårt kan det va"?

 

 

 

På vägen hem lärde sig fröken för övrigt att spotta, till pappas stora glädje, mysigt =)

 

 

 

Tjejhelg 2013

Varje år i April åker vi tjejer som varit vänner sedan högstadiet (och några sen födseln och lite därimellan) iväg på en supriseresa som en av oss i taget planerar.

Vi sparar till ett gemensamt konto under året. I år var det Faribas tur. Vi fick en vecka i förväg en packlista och det stog klart att det skulle bli en aktiv helg. Min första tanke var klättring, inte med jubelkänsla direkt...

 

Vi startade med god mat och lite firande av Elin som snart fyller år.

 

 

Och nästa morgon bar det av ut i friska luften. Vi sprang bort till.....

 

Klätterhallen....

 

Alla var superduktiga, även jag, övervann mina negativa känslor och tankar och klättrade ända upp som alla de andra! Var riktigt roligt, kan tänka mig att köra igen!

Mitt konstnärliga öga fick sig en kittling...

Sedan åt vi lunch och brassade iväg till Gränsö slott där bubblet stod på kylning och väntade på oss.

 

 

Kaffet var klart och fikat smarrigt!

 

 

 

Sedan relaxade vi ett varv

 

Med ny energi gav vi oss upp till slottet och avnjöt en meny på fem rätter

 

 

Nästa morgon var det dags för efterlängtad frukost, så efterlängtad att kameran glömdes bort..

Efter det var det lite relax och ansiktsbehandling för min del.

 

 

 

 

Avkopplad och glad, energinivån nypåfylld som alltid efter en helg med världens finaste vänner!

 

 

 

Tack för att vi alltid kan skratta, glädjas, gråta med tvära kast och vara oss själva i den mest självklara och kärleksfullaste av familjer!

 

Stina, du är alltid med på ett hörn men vi saknade dig!