Varför jag inte blev målare

Jag har alltid en massa projekt på gång. Massa bra saker jag vill göra. I teorin känns det lätt men i praktiken blir det alltid jobbigare än vad man tänkt.

Första 20 minuterna när man målar om något tänker man "wohooo" fasen vad skoj och inspirerande....Jag lyssnar alltid på hög musik, sjunger och skrålar och dricker rödvin.

Efter ett tag kommer man på att fan, det här kommer ta flera timmar. Ryggen gör ont och man blir slarvigare och slarvigare. Rödvinet tar plötsligt slut och finmotoriken är inte riktigt vad den var när man började...

Nu sist tog jag vitrinskåpet i en hast fast jag inte hade tänkt att göra det. Orkade inte tejpa glaset, och till slut orkade jag inte ens försöka undvika att komma emot det. Och har jag orkar skrapa bort färgen nu såhär ca två månader senare....Näpp.

Men resultatet blev bra tycker jag. även om det kanske är liiite på gränsen till töntigt med allt matchande. Behöver något gult har jag kommit på. Gula gardiner får det bli.

Sängen målade jag i somras.

....

Storhandlat idag. Blääää alltså.

Trött, men det är skönt när det är gjort.

Har inget vettigt att skriva. Jobba jobba jobba. Fast det är kul!!!

Gillar verkligen alla mina kollegor så mycket och det är väldigt roligt då!

Wroooom

Gnäller under min sten

Nu har ju nya livet börjat. Jobba heltid. Helt krasst har jag knappt tid till något annat.

Måndagar är körda. Jobbar till 19.00. Hemma 19.30. Orkar inte träna eller göra något annat än att pussa C godnatt. Imorrn har jag ett 6-19 pass. Blir man aningens död av.

Tisdagar är jag hemma 16.30. Eventuellt tid för träning eller att vara social.

Onsdagar är jag hemma 18.00. Hungrig och trött- ingen ork för annat än att vara med C och Andreas.

Torsdagar går jag upp 04.45 och är hemma 13.00. Då har man ju tid för träning eller att vara social eller vara med C och Andreas. Men trött är man ju efter att ha gått upp så tidigt.

Fredagars schema rullar. Fredagströttheten slår till. Lördagen och söndagen vill man bara vara hemma men klämmer oftast in massa saker man inte hunnit i veckan.

Det känns så hopplöst, om jag verkligen vill fokusera på träning hinner jag inte vara social och träffa vänner.

Vill jag träffa vänner blir träningen och hemmalivet lidande.

Känns som man bor under en sten och att omvärlden glömmer bort att man finns.

Fyyyy vad trist. Jag är gnällig. Blä.