Gnäller under min sten

Nu har ju nya livet börjat. Jobba heltid. Helt krasst har jag knappt tid till något annat.

Måndagar är körda. Jobbar till 19.00. Hemma 19.30. Orkar inte träna eller göra något annat än att pussa C godnatt. Imorrn har jag ett 6-19 pass. Blir man aningens död av.

Tisdagar är jag hemma 16.30. Eventuellt tid för träning eller att vara social.

Onsdagar är jag hemma 18.00. Hungrig och trött- ingen ork för annat än att vara med C och Andreas.

Torsdagar går jag upp 04.45 och är hemma 13.00. Då har man ju tid för träning eller att vara social eller vara med C och Andreas. Men trött är man ju efter att ha gått upp så tidigt.

Fredagars schema rullar. Fredagströttheten slår till. Lördagen och söndagen vill man bara vara hemma men klämmer oftast in massa saker man inte hunnit i veckan.

Det känns så hopplöst, om jag verkligen vill fokusera på träning hinner jag inte vara social och träffa vänner.

Vill jag träffa vänner blir träningen och hemmalivet lidande.

Känns som man bor under en sten och att omvärlden glömmer bort att man finns.

Fyyyy vad trist. Jag är gnällig. Blä.