Det ska ringas, det ska skrivas och det ska vara möten här och där.
Det ska planeras, genomföras och utvärderas, men vi är alltid stressade över NÄR.
Vi har glömt vår mening och vart vi var på väg någonstans.
Vi försöker göra allt på samma gång, men ÄR samtidigt ingenstans.
Om vi inte kan visa hur man är närvarande i sig själv för de små.
Hur kan vi ställa krav och förvänta oss fokus från deras sida då?
Nej, nu får det vara nog med stress, och på att irra omkring.
Nu får vi stanna upp och blicka in i oss själva, öva oss på att göra, och tänka ingenting.
Vi är värda att stanna upp och ta djupa andetag varje dag.
Om vi börjar med det kommer allt framstå tydligare efter ett tag.
Som vad som ligger bakom barnens ord och handlingar och hur vi kan bemöta dem på bästa sätt.
Om vi lägger så mycket närvaro och välvilja som går i varje möte, missar vi inte viktiga signaler lika lätt.
Då kanske vi sakta börjar minnas varför vi befinner oss just där vi är.
Och tillsammans med barnen kan skapa en tillåtande och själsligt närande atmosfär.
För vi har alla, stor som liten på vår jord, en oerhört vacker livskraft inom oss.
Den behöver bara uppmärksammas och släppas loss.
