Nu är jag irriterad. På läroplanen för förskolan.
Den har nu blivit reviderad och ska släppas i ny upplaga. Jag är lite besviken. Jag hade förväntat mig mer helt enkelt. I mångt och mycket är texten exakt lika som innan.
Egentligen är det konstigt att jag reagerar nu och att jag inte gjort det innan eftersom detta stått sedan 1998 och under de år jag pluggat fram tills nu.
Vår gemensamma värdegrund vilar på demokratin och alla människors lika värde i det här landet. Borde göra det ialla fall....
jag citerar här ett beskrivande stycke ur läroplanen
"Verksamheten ska präglas av omsorg om
individens välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan ut-sättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Verksam-heten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas.
Den växande rörligheten över nationsgränserna skapar en kulturell
mångfald i förskolan, som ger barnen möjligheter att grundlägga respekt
och aktning för varje människa oavsett bakgrund"
Här börjar jag reagera....
"Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och
förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars
uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller"
I förskolan skall vi ge barnen förståelse för att alla är olika, det behöver inte finnas något rätt eller fel så länge man inte skadar sig själv eller andra. Men då är det lite märkligt att läroplanen säger att vi ska motverka traditionella könsroller och könsmönster. Då har vi ju just precis bestämt oss för att de är fel!
Det går till ytterligheter....
Visst stämmer det att sättet vi bemöter små individer på formar deras syn på sig själva och andra. Självfallet ska alla få samma möjligheter att prova och erövra färdigheter och kunskaper genom den dagliga leken och genom att vistas i den pedagogiska miljön som vi iordningsställt för ALLA. Visst finns det en bilhörna, en dockhörna och så vidare...Men utmaningen ligger i att locka alla barn till olika saker, saker de inte så ofta provar oavsett om de är flickor eller pojkar. Det är minst en lika stor utmaning att få ett barn att ta en pensel i handen för att måla eller att ens gå in i ateljén när de mycket hellre vill leka med dinosaurierna eller vara ute på gården. Då kanske man kan ta med dinosaurierna in i ateljén och studera dem för att sedan försöka avbilda dem på något vis. Eller så tar man ut staffli och färg och målar ute. Det är så här jag tycker man borde tänka, vikten av att utmana varje INDIVID.
Genusperspektivet innefattar så mycket mer och istället för att motverka något borde fokus ligga på det. Det ligger djupt rotat i vårt kroppsspråk, språkbruk och tålamod. Hur vi hanterar konflikter och hur vi exempelvis erbjuder barnen en aktvitet för att aktivera dem på morgonen. Vem vi hjälper först i tamburen eller vid matbordet och såvidare...Visst ska detta lyftas i läroplanen. Men vad är det egentligen för fel på traditionella könsmönster och könsroller i sig? så länge man blir bemött av kunniga pedagoger och lärare och ett icke diskriminerande samhälle under sin uppväxt? Sedan kan man välja själv, vilket sorts förhållande och inställning till livet man vill ha.
Samhällets signaler visar till stor del något helt annat än läroplanen...
Bläddra igenom barnens bibel till jul...(Leksakskatalogen)
Titta på barnkläder i butik och i kataloger.
Fundera kring tecknad film och sagoböcker och så vidare...
Vilka fritidsaktiviteter erbjuds barnen och på vilket sätt väcks intresset för dem?
Varför måste vi ens uttrycka oss så, att vi ska motverka traditionella könsmönster och könsroller? Varför kan inte barn få vara barn, individer få vara och bli bemötta som individer som inte måste formas åt det ena eller det andra hållet? Det känns gammalt på något sätt....
Hej du!!!
SvaraRaderajag blir så avundsjuk på att du har en så otroligt bra förmåga hur du uttrycker dig och kan skriva... fan du kan få skriva min uppsats!!!!!!
Tack! Nej, men jag kan gärna läsa den! =)
SvaraRaderaJag tror att genom att ej medvetet motverka traditionella könsroller bemöter vi barn (och andra också) olika beroende på kön. Självklart är det viktigast med bra pedagoger, men det som är fel med de traditionella könsrollerna är just att det som ses som typiskt manligt ofta har mycket högre status. Tillexempel känns som det är helt ok för en liten flicka att vara tuff men inte för en liten pojke att vara allt för mjuk.
SvaraRaderaJag är ju själv ett ganska bra exempel på att vara typsikt kvinnlig i mina intressen och val av utbildning. Jag gillar att sy, dansa, pyssla i hemmet, laga mat, jobbar med massor av andra kvinnor inom vård och omsorg.. så självklart tycker inte jag att man på nått sätt ska arbeta mot någons intressen bara för att det passar in i de typiska ramarna för manligt och kvinligt.
Tillexempel bara för att en liten flicka tycker massor om att leka med dockor ska man inte tvinga henne att leka krig i skogen, bara för att motverka de traditionella könsrollerna. Men jag tycker det är bra om medvetenheten finns där. Det är tillexempel inte mer ok för pojkar att slåss bara för att det är sånt pojkar gör, eller för flickor att prata skit och frysa ut varandra för att det är sånt flickor gör. Jag tror faktiskt att pojkar och flickor får lära sig att de är så de ska göra. Bryter någon sen mot genuskontarktet anser den oftast vara annorlunda och konstig. Å kanske gör den bara något som känns helt naturligt för dem.
Jag tror verkligen inte att vi har komit så långt i jämställdhet att vi kan ta förgivet att vi behndlar alla lika, oavsett kön, religion o.s.v..
Medvetenheten finns, på min arbetsplats iallafall, vi stöter och blöter vårt sätt att bemöta pojkar och flickor. igår kom en ny aspekt upp- ger vi olika sorters och olika mycket information till föräldrar beroende på om de är mammor eller pappor? Jag kan stolt säga att vi inte låter pojkar slåss och vara högljudda mer för att de är pojkar eller ryter i åt flickor snabbare om de gör samma sak. Att vi inte hjälper de "stökiga" först för att få lugn i resten av gruppen. Vi kallar inte ens barnen "duktiga" om de hjälper en kompis eller städar undan eller gör det som "förväntas" av dem. För att undvika att utveckla självbilden "duktiga flickor". Vi lägger fokus på hur handlingen fick kompisen att känna sig eller på hur det känns att börja leka i en inspirerande miljö i jämförelse till en stökig.Även om man för en ständig diskussion kring genusaspekten kan man inte ta för givet att man behandlar alla lika...Det kan man nog aldrig riktigt göra, för alla är olika! Men det har hänt väldigt mycket inom förskolans värld de senaste åren gällande dessa bitar. Ialla fall hos oss...=)
SvaraRaderaDu är så klok min vän och jag är så glad för att få jobba med dig...när jag nu jobbar vill säga ;)
SvaraRaderaSom förskollärare OCH trebarnsmamma OCH pojkmamma så har jag haft den där diskussionen en miljon gånger under alla år inom förskolans värld!! Och det är en viktig diskussion MEN den går alldeles på tok för långt, precis som den där jädra sockerdebatten! ;)
JAG tycker att flickor ska få vara flickor och pojkar ska få vara pojkar!!! Om en flicka vill leka krig - fine det är hennes val!! Om en pojke vill leka med dockor - fine det är hans val!! Men om flickan vill leka med dockor och pojken krig - fine för det är deras fria val!
För det är ju just det som är det viktiga, att det är deras eget val, inte vad de leker med!!!
Jag anser att det är viktigt att vi vuxna, både pedagoger och föräldrar liksom vuxna i allmänhet har en stor medvetenhet angående könsmönster och genustänkande men jag tycker inte att man ska göra så stor affär av det! Mina pojkar har alla tre haft tillgång till både dockor och bilar, alla tre har haft perioder då de lekt hej vilt med dockorna och perioder då de enbart använt dockvagnarna till att köra sten i.. Pojkar är pojkar å flickor är flickor och tack gode gud för det! ;) Det är väl ändå det som ger oss en mångfald i samhället...
Kram på dig å fortsätt vara den filosof du är!! Du är klok som en bok och en riktig tok ;)