Balanserad?

Inte så värst...

Kulan där fram gör att jag inte riktigt vet vart mina gränser går längre...

Exempel...

Som när man sitter ner på huk på Ikea och kikar längst ner på en hylla med växter och plötsligt tappar balansen och ramlar ograciöst bakåt med en blomma som flyger över axeln så det blir jord i hela mittgången....

Att man sedan inte riktigt har några magmuskler kvar att ta sig upp med mitt i förnedringen gör ju inte saken bättre.

Inte heller att alla människor runt om kring låtsas som inget och sneglar i smyg istället för att ta ögonkontakt, le lite och fråga hur det gick...
Då hade man ju kunnat skratta, men om ingen riktigt låtsas som om det har hänt faller man för grupptrycket och spelar med...

...och skrattar hysteriskt så tårarna sprutar när man sedan hittar sin sambo väntades i ett partytält...