Allt som det ska

Det var länge sen jag skrev något! Det har varit rätt mycket med att få ordning i lägenheten och med att oroa oss för Cornelia. När allting äntligen lugnande ner sig fick vi en ny sak att oroa oss över men till slut fick vi goda nyheter och den här veckan har varit den första då vi bara har fått vara. Nu har vi inga mer läkarbesök inbokade på ett bra tag.

När vi fick de sista provsvaren var det som en vägg rasade som jag inte ens visste att jag hade byggt. Den hade min självbevarelsedrift byggt i smyg tror jag.

Men plötsligt blev jag förvånad, för vilken skillnad det blev när den gick sönder. Äntligen kände jag verkligen efter när jag höll Cornelia tätt mot mig,och hennes hår i nacken blev ännu lenare och hennes leende värmde mig mer än förut. Nästan så jag blev överhettad av kärlek. Vilket jag trodde att jag varit innan också Men tydligen kunde det bli ännu bättre!

Nu kan vi äntligen få vara oss själva utan att behöva bita ihop och tränga bort oro.