En dålig människa?

Jag är en riktigt skenhelig jävel.

Jag är artig, vänlig och behandlar alla så respektfullt jag kan. Fast jag egentligen tycker folk är rätt körda.

Rökare

Alla med lamt handsslag.

Människor som luktar illa....ofta...

De som har för mycket julpynt i fönstren eller på balkongen. Nästan på gränsen med både stake och stjärna i samma fönster. Framförallt om det är två stakar. Och inget blinkande skit, va fan.

Folk som inte orkar vänta två minuter på en hamburgare.

Bilförare som kör 10 kilometer under hastighetsbegränsningen.

Människor som uttalar ord fel. Typ "Asseptera"...

De som stånkar högt om kön går sakta och kastar arga blickar på kassörskan.

Alla som inte plockar undan efter sig på McDonalds och liknande ställen.

Folk som har för mycket smycken. (Ringar på alla fingrar och flera halsband)

Löshår...löshår....herregud.

Slynglar eller vuxna spån som kastar skräp/fimpar på gatan. Jag tappar hakan och fattar inte hur man kan skita så totalt i sin omgivning och miljön. Blir surkärringen och springer efter "du tappa nåt"...(nästan)

Människor som spottar till höger och vänster, vidrigare finns inte.


Jag sparar ett par för att inte stöta mig allt för mycket...


Något som vore väääldigt intressant att veta är, när och varför folk tänker liknande om mig. (Eller skulle jag bryta ihop då?)

Fast det kanske bara är jag som är en sån skenhelig och dålig människa?

Ok, lite självkritik då...

Det är ganska fjöntigt att ta posekort på sig själv, gärna en 30 stycken innan något duger för att sedan lägga ut på bloggen. Blogg också för den delen...Hmmm...

Jag är sjuuukt långsint. Är någon otrevlig så är den personen rätt rökt i mina ögon, men jag ler ändå...

Alltså, lite bekvämt falsk...