Kompis?

Ceasar jamar och jamar om näterna. Känner sig lite osedd om dagarna när vi gosar med Cornelia.

Vill han ha en liten kompis?

Någon att leka med...

Eller blir det för mycket nytt?

Är det bättre med en äldre katt än en unge som inte är så på?

Tänk om han känner sig ännu mer utanför?

Eller är han nöjd som det är, bara att vi måste tänka på att ge honom mer uppmärksamhet.

De var ju verkligen såå nära varandra. Sov ihop, tvättade varandra och sprang och busade precis med samma rörelser.

Och min lilla ängel då? Ser han oss och tänker att han redan är bortglömd?

Det är så svårt.